I love to hate

Vissa saker kan göra mig vansinnig/trött/irriterad, de allra flesta dagar kan jag bara släppa det, men en del grejjer sätter sig som tuggummi i hjärnan:

• Personer som är överdrivet bekräftelsekrävande. Alltså, jag ger gärna folk komplimanger och positiv feedback och när jag gör det, menar jag det verkligen. Vad jag inte klarar av är personer som ständigt söker bekräftelse. Typ: "Ååå, jag ser verkligen fet/ful/gammal/etc ut i de här kläderna", sagt av en smal, snygg och välklädd person - som också vet om att hon/han just är smal, snygg och välklädd. Jag har personer i min närhet som kan tjata om samma sak en hel kväll och efter att jag upprepat ett par ggr att personen i fråga visst ser bra ut så vill jag bara skrika: "För i helvete - du ser ut som en fet sabla fågelskrämma, hur kan du överhuvudtaget visa dig ute!" Men... självklart gör jag det inte. Jag morrar i det tysta.
  
• Att läsa åttahundra bloggkommentarer där kontentan är "ååå, vad fint - jag blir sååå avundsjuk" på någon av modebloggarna. Avstår från att nämna någon specifik. Här har jag ju i och för sig en lösning på problemet - att helt enkelt sluta läsa. Lättare sagt än gjort dock. Får fortsätta lida helt enkelt.
  
• Gratistidningen Citys utdelare. Nej, jag vill inte ha nån gratistidning med gammalt innehåll upptryckt i ansiktet! Kom inte in i min lilla privata sfär, vill jag ha en tidning går jag fram till dig - jag vill inte bli jagad. Ok, de andra gratistidningarna är också dryga, men City är värst - alla kategorier.
  
• Insändare i diverse tidningar såhär på höstkanten där skribenterna förfasar sig över de blodtörstiga jägarna som baaara jagar för att de älskar att döda små oskyldiga djur! Jag spyr på dessa okunniga betongbarn/djurrättsaktivister/annat löst pack. Puh, blir så irriterad att jag inte ens orkar ge en ordentlig motivering här.
  

Det får vara dagens dos av galla och bitterhet! Inatt sovs det nog gott i Casa H.