Sämst på länge: The daVinci code - the movie

Filmer som det skrivs hysteriskt mycket om brukar jag akta mig för att se. På sin höjd kan det hända att vi hyr filmen, Mr H och jag. Om filmen baserats på en bok brukar mina förväntningar om möjligt vara ännu lägre (böcker är per definition alltid bättre än film), så var också fallet med Dan Browns - The daVinci code. Jag gillade faktiskt boken, om man tar den för vad den är; en deckare. Inget konspiratorskt bevis för ditten och datten. i och för sig så gillade jag Angels and Deamons bättre. Men, som sagt en helt ok, spännande deckare som är svår att lägga ifrån sig, men som ändå knappast kan beskrivas som ett litterärt storverk. Övriga böcker av Brown kan man helt och hållet strunta i att läsa. Har man läst en så har man läst alla och de övriga når inte i närheten av Änglar och Demoner & DaVincikoden.

Hur som helst. Vi såg filmen idag. Jag förväntade mig inte mycket, den har ju knappast fått ens mediokra omdömen av recencenterna. Men, redan efter ca tre minuter konstaterade jag att filmen är skit. I kubik. Inbillade mig att det gick att förvänta sig mer av de skådespelare som faktiskt gått med på att göra filmen. Vem ska man skylla på? Manusförfattaren? Regissören? Dåligt var det i varje fall och filmer där skådespelarna bokstavligen måste förklara handlingen (och sensmoralen) för tittarna kan Hollywood stoppa upp någonstans. Jag kräks.