Om att vara unik

Var in i en butik idag. Personalen hade en mycket...hrm...speciell klädstil. Det slog mig hur uttjatat det blivit om vikten om att vara speciell, sticka ut, och att vara unik. Jag inbillar mig att månaga tycker att klädstilen är ett sätt att visa att man sticker ut. Jag har nog mer eller mindre instämt tidigare, men idag blev jag plötsligt så trött. Samtliga i personalen på butiken hade verkligen "speciell" klädsmak, men, var de unika? Nej. Var de speciella? Nej. Var de personliga? Nej igen. Vill man vara udda och sticka ut med hjälp av kläderna får man sy sina kläder själv. Jag tycker verkligen inte att det är unikt eller speciellt, eller överhuvudtaget att dessa personer andas originalitet det minsta. Varför? Jo, för att kläderna fanns att köpa i ovan nämnda butik i alla tänkbara storlekar och färgvariationer. Jag tycker helt enkelt att hela grejen med "att sticka ut" med hjälp av en speciell eller kanske udda klädstil faller på att vem som helst kan köpa dessa kläder. Man kan helt enkelt inte köpa sig till en unik personlighet. Det sitter inte i kläderna, hur knasiga de än är. Idag går mer eller mindre halva Göteborg runt i "unika" kläder utan att för den skull vara unika personligheter. För min del tycker jag att det är personligheten som avgör. Inte kläderna. Men det är jag det...