Gynekologen from hell

Jag tycker egentligen inte att gyn-besök är så vidriga som man skulle kunna tro. Eller, missförstå mig rätt, jag har vant mig. Jag har slutat tycka att det är jobbigt, bekvämt kommer det aldrig någonsin bli, det är bara att acceptera. Jag tycker att det borde vara mer pinsamt för de som faktiskt gjort ett val i att glo på muttor hela dagarna. Har enklare för att förstå barnmoskor på något sätt. De får ju liksom se lite annat också, barns utveckling och allt det där.

I alla fall. Jag har sprungit på gyn alldeles för ofta det senaste året. Först var det en krånglande p-stav (go to hell hormoner!) och sen utredningar om cellförändringar i vänstervarv, med operation och hela klabbet. Hur som helst verkar det vara lugnt nu men jag måste ju dit och slå mig ned i Stolen titt som tätt ändå. Till saken då. Min gynekolog är av typen om har en bekymmersrynka permanent placerad mellan ögonen och som med närapå barnslig röst undrar i tid och otid om jag har några frågor eller om jag känner mig orolig. Saken är den att cellförändringarna inte gjorde mig särskilt orolig, jag känner flera som också haft det och dessutom blir man påläst ganska fort eftersom det finns mycket att läsa om det. Problemet är att när nån ideligen frågar om jag känner mig orolig eller har några frågor kan jag inte låta bli att undra om jag borde det? Borde jag vara orolig? Borde jag ställa frågor? Nej, jag är helt enkelt inte typen som hetsar upp mig i onödan. Men tänk om jag vore det? Jag tror verkligen att min gynekologs pedagogik kan vara skadlig för personer som är rädda och oroliga av naturen. Kan inte låta bli att tycka att man som gynekolog borde ha lite känsla för hur olika människor kan hantera olika situationer...

Kanske är jag bara bitter för att jag egentligen faktiskt blev en smula skraj när jag faktiskt behövde operation och att jag efteråt fick besked om att de inte hittat några tecken på cellförändringar. Alls. Hur som helst, även om jag inte gillar denna specifika gynekolog är jag ändå glad att de finns (och att de valt sitt yrke!) så att de faktiskt kan hitta (och behandla) cancer i ett tidigt stadium.