Kemikazekatt attakerar sovande snopp

Klockan 05.24 i morse vaknade jag med ett ryck av ett skrik i dödsångest. Det kom från min älskade make. Han utsattes för ett kemikaze-katt-anfall, mitt på ballen. Saken är den att vår käre kisse har ett klätterträd i sovrummet. Översta platån är belägen ca 20 cm från taket, så hoppet ned på husse var alltså tämligen ansenligt. Dessutom är det inte någon pyttekisse jag berättar om, herrn (inte husse alltså, utan katten) i fråga är en verklig kluns. Anledningen till kemikazeskuttet är också helt klart, det gjordes med avsikt. Katter är ondskefulla och vår misse är inget undantag. Nåde husse och matte om matskålen är tom nattetid. Jag vaknade till ett par gånger innan anfallet av att kattkräket krafsade, jamade och visade allmänt missnöje, men då jag inte var tillräckligt vaken för att irriteras nämnvärt lät jag det bero. Stackars stackars snoppen...

Trots att stackars mr H fick tillbringa resten av morgonen dubbelvikt är jag ändå glad att det inte var värre. Skriket som väckte mig var sannerligen inte trevligt att vakna till och ärligt talat var jag för några sekunder dödsrädd att något ospecificerat värre hade hänt.