Dagen då jag nästan dog, men som jag återhämtade mig!

Före sommaren var jag faktiskt riktigt vältränad och hade riktigt bra kondition. Sommaren och hösten har dock på något underligt sätt förvandlat mig till en soffpotatis. Den träningslust som jag alltid, alltid, alltid kännt förut har praktiskt taget varit som bortblåst och det som istället infunnit sig har varit en molande känsla av dåligt samvete. Mr H, som fått problem med ryggen, har dock tvingat igång sig själv med träningen och har tjatat lite på mig, hittils utan framgång dock. Tills idag. Idag övertalades jag, måhända med hjälp av mitt dåliga samvete, att följa med. Det blev spinning. Helt sjukt jobbigt. Men, mot alla odds överlevde jag. Svimmade inte ens. Nu gäller det bara att hålla ångan uppe. Upptäckte under passet hur mycket jag saknar step-up-passen, måste undersöka när det går nåt sådant som passar ihop med mitt schema.

Hemkommen från träningen väntade ett mycket trevligt mail i inkorgen. Mycket trevligt.

Användarmötet gick bra idag. Damerna verkar anse sig mer bekanta med oss nu, så det blev en hel del intressanta diskussioner. Tyvärr svävade diskussionen iväg åt fel håll ibland bara. Men det gjorde trots allt inte så mycket, vi fick bra input och mycket att tänka på. Information som vi aldrig kommit fram till på egen hand. Problemet just nu är att vi verkligen behöver banka in informationen om att användarna är viktiga i huvudet på Hans Majestät VDn. Han verkar ärligt talat inte ens försöka förstå, rätt tröttsamt faktiskt.