Som en makrill i en konservburk

Galet trångt på bussarna i morse (igen!), hysterin när det gäller att klämma sig på (och av) är nästan komisk. Det går verkligen se hur många stackars svenskar lider av att andra kommer för nära och tränger in i den privata sfären. Busschaufförerna måste ropa i högtalarna att folk faktiskt måste klämma ihop sig och lämna dörrarna fria. Annat var det i Italien när vi var där, då halkade folk in i trängseln på bussarna trots att det såg ut (och kändes) som att inte en enda till skulle få plats. De gjorde det dessutom utan minsta ansträngning och utan att visa minsta tecken på obehag. Lustigt fenomen det där, med personlig integritet. Jag är likadan, typisk svensk alltså, jag hatar att behöva ha någons morgonandedräkt i nacken och någon som kliver mig på tårna ideligen. Bussar är ett gissel. Speciellt i kombination med mitt ljuva morgonhumör.