Skrivkramp

Vissa dagar kan jag få hur många uppslag som helst om vad jag ska skriva om. Andra dagar råder rena öknen i idélådan och typiskt nog minns jag inga av de irritationsmoment jag samlat ihop tidigare heller. Undrar om det inte är ett bra tecken egentligen.

Eftersom jag inte engagerat mig i att skriva snyftbrev till csn har jag inga pengar heller. Helt och hållet mitt fel, men det känns rätt meningslöst att lägga energi för de få tusenlappar jag har kvar att låna. De kan lika gärna behålla dem, ska ju ändå snart börja betala tillbaka. Lyckligtvis fick jag ju en lön från extraknäcket denna månaden så räkningshögen blev betald i alla fall. Dock blir det nog ingen okynnesshopping nu i februari. Eller, jag shoppade i och för sig pocket för dryga tvåhundra spänn idag, men det kan jag ju alltid unna mig. Får hålla mig borta från Lagerhaus resten av månaden bara. Stod länge och höll i The Dice Man, men eftersom min exjobbspartner sågat den kapitalt tvekade jag en smula. Ska nog köpa den på svenska i alla fall sen, vi brukar trots allt inte direkt tycka samma sak om böcker och filmer. I slutet av februari ramlar i alla fall mina stipendiepengar in. Ska bli gött. Stipendier är bra, Mr H hittade en stipendiebok på jobbet och han har redan hittat ett par saftiga som han kan söka.

Mr H är lite orolig för min ovilja att arrangera 30årskalas och examensfest, men jag känner mig inte sugen på att bjuda hem folk. Är innerligt trött på vårt sunkiga och övermöblerade vardagsrum, skulle krävas ett mindre mirakel för att få till mysig kalasmiljö där. Kanske är jag en smula överkänslig, men so what. Dessutom är jag osäker på vilka jag skulle bjuda in. Självklart finns det en klase personer som är givna, men det finns några andra jag är mer osäker på. Känns som hyckleri av tredje graden att bjuda in vissa... Personer som skapar intriger och dramaqueens klarar jag mig rätt bra utan och det känns som om jag har något som helst utbyte av dem längre, även om vi haft trevligt tidigare. Tyvärr.