Hundar och hundägare

Jag anser mig vara en tämligen normal hundägare, med en tämligen normal hund. Ok, Ovve är lite skraj för andra, större hanhundar och vill gärna visa sig farlig. Men sålänge jag är lugn, håller han sig lugn.

Har dock iakttagit en hel del mystiska egenskaper hos andra hundägare:

• Damen som har en sååå ovanlig ras att hon ständigt måste betätta om rasens förträfflighet, uppfödning av valpar (i en pyttelägenhet), utställning och hundens vinklar i oändlighet.
• Damerna (ja, det är flera) och föräldrarnas ena granne som skaffat sig settrar som sällskapshundar, som blir extremt chockerade över att deras understimulerade hundar i flexikoppel beter sig stissigt (och i vissa fall till och med aggressivt).
• Mannen med pitbullhunden som alltid måste prata om sin exfru.
  
• Knäppgöken med den galna pudeln som envisas med att tvärnita så snart han ser oss och som lindar kopplet runt nosen på hunden och drar honom i örat för att han inte ska skälla.
• De medelålders nötterna som tror på frihet och fri uppfostran av hundar och menar att hunden är gammal nog att förstå själv. Att hunden sedan dödat vilda djur och betett sig agressivt mot andra hundar av samma kön vill de inte kännas vid... hunden är ju sååå snäll.
• Alla damer och herrar som blir såå chockerade när de får veta att Ovve faktiskt är äldre än de tror... bara för att han inte är fet som en tunna.
• Damerna (igen) med småhundar som tycker att det är charmigt när hundarna skäller hysteriskt.
• Pundarkillen med de extremt snälla hundarna som alltid får skäll, trots att de är extremt lydiga. De har antagligen fått stryk och vågar inte annat...
• Alla knepiga tonårsbrudar och chicas i lägre tjugoårsåldern som har flera, potentiellt sjuka och insmugglade prydnadshundar. Hallå, en svenskuppfödd chihuahua kostar typ 20'... multiplicera det med tre och det finns inte en chans att de skulle ha råd.
• Föräldrarnas granne som under 20 års tid "lyckats" råka ut för så kallade problemhundar varje gång de ny skaffat hund. Oftast är det faktiskt ägaren det är (stora) fel på.
• Föräldrarnas övergödda bekanta som är astmatiker och allergiker men som ändå envisas med att skaffa hund titt som tätt. Bara för att upptäcka att de varken tål den eller orkar gå ut med den.
• Spänniga gangsta-wannabes med dörrvaktskomplex och exem under armarna, som skaffar amstaff eller pitbull bara för att se lite coolare ut.
• Fisförnäma kärringen med taxen som vägrar plocka upp efter sin hund.
• Människorna som tar bilen till rastgården för att rasta sina skällande hundar sent på kvällen.

Puh... lyckligtvis finns det en hel del människor häromkring som faktiskt är normala hundägare också. Det är bara så att vissa människor inte bör ha hund... Eller snarare, vissa hundar har råkat ut för fel ägare. Det smärtar mig.