Funderingar om allt och inget

Snart 30, snart examen, snart vuxen, snart, snart... Den här bloggen får bli min ventil, mitt sätt att skriva av mig om saker som irriterar mig eller som jag funderar på.

Namn:
Plats: Göteborg, Sweden

tisdag, maj 22, 2007

Rapport från trippen (till Kina)

Den hektiska kinesresan är övestökad. Himmelska fridens torg, föbjudna staden, murpromenad, pekinganka, galna taxiesor, bar- och nattklubbskvällar samt prutshopping i kubik - och jag överlevde hela alltet. Jag hoppas att jag kommer kunna få möjlighet att åka tillbaka till denna galna stad igen. Då vill jag gärna hinna se mig omkring mer, kolla in muséer, besöka parker och vandra hand i hand med Mr H. Kanske skulle jag också shoppa några fler handväskor. Eventuellt.

tisdag, maj 08, 2007

Återblick till gårdagens inägg

Igår skrev jag om en person som orsakat mig en hel del frustration, trots att jag inte borde bry mig. Jag och Mr H hade ett riktigt långt samtal om detta idag och jag fick ventilerat mina känslor om det hela. Kan bara konstatera att jag är mycket lyckligt lottad som har en sådan underbar, underbar, underbar äkta hälft som lyssnar, kommenterar och ger mig värdefull input, för på det hela taget handlar det ju inte om den där personen. Det handlar om mig och om hur jag väljer att agera och reagera. Inte för att jag vet hur jag kommer att hantera situationen fortsättningsvis, men jag känner mig i alla fall nöjd för tillfället. Tryggheten ligger i att jag och maken till 100% vet var vi har varandra och att vi faktiskt kan ta diskussioner som den idag.

Imorgon kommer att bli en lååång och spännande dag - och - som en extra bonus - I love my job (också)!

Om att blogga

Läste någonstans att för att bli en populär bloggare måste man ta sig an aktuella ämnen, debattera, tydligt visa en åsikt (och helst inte vara för kontroversiell eller ha för extrema åsikter). Antar att det är kärnan i det hela. Saken är dock den att jag inte bryr mig om att bli en läst/omtycket/populär bloggare (eller gör jag det, eftersom jag faktiskt reflekterar/reagerar på det?). I dagarna har Skugge slutat blogga eftersom hon tröttnat på hot och påhopp. Visst har Skugge haft en populär blogg, har själv läst den till och från, men saken är den att Skugge har slutat vara intressant. Hon har (enligt min ytterst subjektiva åsikt) inte varit särskilt läsvärd på länge. Hon grottar ner sig i vissa specifika ämnen in absurdum, moraliserar i vänstervarv och beskriver mer än gärna sin egen förträfflighet flera gånger i veckan. En (ytlig(t) bekant) är precis likadan - skriker ut sitt behov av bekräftelse dagligen...

Känner att hamnade ganska långt från det jag planerade skriva när jag började författandet av inlägget...så jag lägger in en konstpaus här och bärjar om...

Det jag ville komma till är (som jag antagligen skrivit förut, eftersom det känns en smula bekant) att mitt syfte med denna bloggen inte är att ventilera mina politiska åsikter, mina reaktioner på veckans nyheter (ok, det jag skrev ovan faller instämmer inte riktigt med detta) eller vad andra bloggare skriver. Syftet är att skriva av mig mina egna känslor och upplevelser. Har upptäckt att skrivandet får mig att må bra (trots att i princip ingen läser det jag skrivit). När massmedia skriver om "lyckade" bloggar nämns ibland att framgången beror på att man inriktat sig på att skriva om intressanta (och, för stunden populära) ämnen. Detta är tveklöst sant - till viss del. Jag anser personligen att mitt bloggande varit lyckat - men - det har varit lyckat för mig personligen. Inte för att andra läser, intresserar sig för, eller kommenterar den.

För övrigt kommer detta att gå till historien som mitt mest ostrukturerade inlägg hittils =)

måndag, maj 07, 2007

Om att vara ett barn när man är vuxen

Jag har extremt svårt att förstå varför vissa människor (i detta specifika fallet, en mycket speciell människa i min närhet) som jag egentligen tycker väldigt mycket om, kan ta sig i kragen och bete sig vuxet. Egentligen är det inte min sak. Mr H hanterar saken galant, men jag kan inte låta bli att reta ihjäl mig. Hur svårt kan det vara att ta hänsyn till andra människor, hur svårt kan det vara att planera och vara i tid, hur svårt kan det vara att ta enkla instruktioner, hur svårt kan det vara att skilja mellan väsentligheter och petitesser??? Uppenbarligen helt omöjligt och jag pendlar mellan ilska, uppgivenhet, frustration och medömkan...Men, som jag sa. Jag borde inte bry mig. Jag vill inte bry mig. Men jag gör det ändå. Tyvärr.

söndag, maj 06, 2007

Mysteriet med kyrkofönstren är löst!

Efter deltagande på konfrimation i helgen har till sist förstått vitsen med kyrkornas blyglas(blyarmerade)fönster. De är helt enkelt en följd av den extrema falsksång som alltid ekar innanför kyrkans portar. Konfrimationstillställningen var inget undantag och falskast (och högst) av alla sjöng som alltid svårmor, tätt följd av den kvinnliga prästen. Mina stackars öron blödde, men jag skulle inte tro att herrn där uppe brydde sig särskilt tyvärr... för sådan falsksån förtjänar faktiskt någon form av påföljd. Invasion av gräshoppor eller brinnande trägårdsbuskar kanske.

Konfimanderna var i alla fall duktiga och säkert förtjänade de allesammans de mängder av presenter och sedelfyllda kuvert som delades ut efteråt.

tisdag, maj 01, 2007

Glaskross, sol och tapetbös...

...sammanfatta denna härliga 1a maj på ett utomordentligt sätt. Vi har pysslat här hemma, pomenerat och joggat i solen och rivit tapeter så att det står härliga till! Men, det har varit en fantastisk dag! Vi har grejat tillsammans, skrattat och lyssnat på gammal schlager och humöret har hela tiden varit på topp - till och med när jag tappade ett av täckglasen till akvariet så att hela vardagsrummet fylldes av sylvasst glassplitter. Shit happens!