Om kolonilotter

Hur i helvete kan en normalt funtad människa skaffa sig en kolonilott. Några bekantas bekanta har skaffat (=köpt för en grotesk summa) en kolonilott centralt istället för att köpa en lägenhet "eftersom det är så mysigt att sova över där, det är nästan som en sommarstuga". Herrejisses, citypeople vad tar det åt er?! Att trängas på en jordplätt tillsammans med trångsynta pensionärer och allehanda knäppa personer som tror att de gör världen en tjänst genom att odla sina grönsaker på en egenförvärvad jordplätt samtidigt som de gladeligen tar bilen dit är rena rama vanisnnet.

I närheten av där vi bor finns ett koloniområde, gudbevars utan små stugor, men väl med personer som helt frivilligt släpar med sig gräskilppare för att klippa en två kvadratmeters gräsplätt. Under sommarkvällar ser man dessutom dessa dårar sitta i sina plaststolar, innanför det lilla staketet som omringar gräsplätten och grilla, gärna tillsammans med utvalda delar av släkt och vänner. Kanske delar de till och med på en pava vin eller några folköl. Så pittoreskt. På lotterna finns också allt ifrån komposter (givetvis) till små bodar (givetvis) för redskap och såklart vita plastmöbler och plastsjok för egenhändigt växthusbygge. För att ytterligare bekräfta idiotin såg jag i somras en kvinna plocka hästskit i en hage intill - utan handskar! Mmm. Imponerande! Få hoppas att det växte bra på täppan.

Nej, någon kolonilott kommer aldrig i min ägo, det kan jag garantera. Jag flyttar hellre ut på landet, nära skogen, gärna med jakrätt och ekonomibyggnader. Problemet är bara att hitta något som ligger i närheten av ställen att jobba på. Ett intrikat dilemma det där.