Rapport från trippen (till Kina)

Den hektiska kinesresan är övestökad. Himmelska fridens torg, föbjudna staden, murpromenad, pekinganka, galna taxiesor, bar- och nattklubbskvällar samt prutshopping i kubik - och jag överlevde hela alltet. Jag hoppas att jag kommer kunna få möjlighet att åka tillbaka till denna galna stad igen. Då vill jag gärna hinna se mig omkring mer, kolla in muséer, besöka parker och vandra hand i hand med Mr H. Kanske skulle jag också shoppa några fler handväskor. Eventuellt.

Återblick till gårdagens inägg

Igår skrev jag om en person som orsakat mig en hel del frustration, trots att jag inte borde bry mig. Jag och Mr H hade ett riktigt långt samtal om detta idag och jag fick ventilerat mina känslor om det hela. Kan bara konstatera att jag är mycket lyckligt lottad som har en sådan underbar, underbar, underbar äkta hälft som lyssnar, kommenterar och ger mig värdefull input, för på det hela taget handlar det ju inte om den där personen. Det handlar om mig och om hur jag väljer att agera och reagera. Inte för att jag vet hur jag kommer att hantera situationen fortsättningsvis, men jag känner mig i alla fall nöjd för tillfället. Tryggheten ligger i att jag och maken till 100% vet var vi har varandra och att vi faktiskt kan ta diskussioner som den idag.

Imorgon kommer att bli en lååång och spännande dag - och - som en extra bonus - I love my job (också)!

Om att blogga

Läste någonstans att för att bli en populär bloggare måste man ta sig an aktuella ämnen, debattera, tydligt visa en åsikt (och helst inte vara för kontroversiell eller ha för extrema åsikter). Antar att det är kärnan i det hela. Saken är dock den att jag inte bryr mig om att bli en läst/omtycket/populär bloggare (eller gör jag det, eftersom jag faktiskt reflekterar/reagerar på det?). I dagarna har Skugge slutat blogga eftersom hon tröttnat på hot och påhopp. Visst har Skugge haft en populär blogg, har själv läst den till och från, men saken är den att Skugge har slutat vara intressant. Hon har (enligt min ytterst subjektiva åsikt) inte varit särskilt läsvärd på länge. Hon grottar ner sig i vissa specifika ämnen in absurdum, moraliserar i vänstervarv och beskriver mer än gärna sin egen förträfflighet flera gånger i veckan. En (ytlig(t) bekant) är precis likadan - skriker ut sitt behov av bekräftelse dagligen...

Känner att hamnade ganska långt från det jag planerade skriva när jag började författandet av inlägget...så jag lägger in en konstpaus här och bärjar om...

Det jag ville komma till är (som jag antagligen skrivit förut, eftersom det känns en smula bekant) att mitt syfte med denna bloggen inte är att ventilera mina politiska åsikter, mina reaktioner på veckans nyheter (ok, det jag skrev ovan faller instämmer inte riktigt med detta) eller vad andra bloggare skriver. Syftet är att skriva av mig mina egna känslor och upplevelser. Har upptäckt att skrivandet får mig att må bra (trots att i princip ingen läser det jag skrivit). När massmedia skriver om "lyckade" bloggar nämns ibland att framgången beror på att man inriktat sig på att skriva om intressanta (och, för stunden populära) ämnen. Detta är tveklöst sant - till viss del. Jag anser personligen att mitt bloggande varit lyckat - men - det har varit lyckat för mig personligen. Inte för att andra läser, intresserar sig för, eller kommenterar den.

För övrigt kommer detta att gå till historien som mitt mest ostrukturerade inlägg hittils =)

Om att vara ett barn när man är vuxen

Jag har extremt svårt att förstå varför vissa människor (i detta specifika fallet, en mycket speciell människa i min närhet) som jag egentligen tycker väldigt mycket om, kan ta sig i kragen och bete sig vuxet. Egentligen är det inte min sak. Mr H hanterar saken galant, men jag kan inte låta bli att reta ihjäl mig. Hur svårt kan det vara att ta hänsyn till andra människor, hur svårt kan det vara att planera och vara i tid, hur svårt kan det vara att ta enkla instruktioner, hur svårt kan det vara att skilja mellan väsentligheter och petitesser??? Uppenbarligen helt omöjligt och jag pendlar mellan ilska, uppgivenhet, frustration och medömkan...Men, som jag sa. Jag borde inte bry mig. Jag vill inte bry mig. Men jag gör det ändå. Tyvärr.

Mysteriet med kyrkofönstren är löst!

Efter deltagande på konfrimation i helgen har till sist förstått vitsen med kyrkornas blyglas(blyarmerade)fönster. De är helt enkelt en följd av den extrema falsksång som alltid ekar innanför kyrkans portar. Konfrimationstillställningen var inget undantag och falskast (och högst) av alla sjöng som alltid svårmor, tätt följd av den kvinnliga prästen. Mina stackars öron blödde, men jag skulle inte tro att herrn där uppe brydde sig särskilt tyvärr... för sådan falsksån förtjänar faktiskt någon form av påföljd. Invasion av gräshoppor eller brinnande trägårdsbuskar kanske.

Konfimanderna var i alla fall duktiga och säkert förtjänade de allesammans de mängder av presenter och sedelfyllda kuvert som delades ut efteråt.

Glaskross, sol och tapetbös...

...sammanfatta denna härliga 1a maj på ett utomordentligt sätt. Vi har pysslat här hemma, pomenerat och joggat i solen och rivit tapeter så att det står härliga till! Men, det har varit en fantastisk dag! Vi har grejat tillsammans, skrattat och lyssnat på gammal schlager och humöret har hela tiden varit på topp - till och med när jag tappade ett av täckglasen till akvariet så att hela vardagsrummet fylldes av sylvasst glassplitter. Shit happens!

Sex dagar som konsult har gått...

...och jag lever ännu, även om jag är redigt trött. Förra veckan ägnades till största delen av något ostruktuerad och ospecificerad inläsning på mitt nya "ämne". I ärlighetens namn har det både känts bra och en smula förtvivlat. Anledningen till det sistnämnda är att ämnet är ganska stort och jag har inte direkt fått några direktiv om var jag ska börja läsa. Fick en del litteratur (eller snarare myyyycket litteratur), men även denna kändes en smula utanför området (i varje fall det jag inbillar mig är det mer precisa området). Då ämnet är så pass brett hade jag inte haft något emot ett par konkreta tips på i vilken ände jag ska börja.

Hur som helst har jag hittat ett väldigt bra och pedagogiskt material för (typ) oefarna, så det har gett mig jättemycket värdefull repetition. Denna veckan ska jag också ta tag i några riktigt roliga (och kluriga) uppgifter som jag verkligen ser fram emot! Ska också engagera mig i att lobba för använbarhetsfrågor på ett lite mera strukturerat sätt tillsammans med ett par kollegor.

På det hela taget känns det jättebra! I slutet av förra veckan kändes det som att jag var på gång att bestiga ett oöverstigligt berg, men eftersom jag ju faktiskt är ganska rationell (och dessutom fick trevlig input från horoskopet i Metro - skratta här), var mitt förtvivlade tillstånd tack-och-lov, kortvarigt. Mitt största problem är att jag har så kort tålamod! Jag vill lära mig(och förstå) allt genast... eller helst igår.

Kemikazekatt attakerar sovande snopp

Klockan 05.24 i morse vaknade jag med ett ryck av ett skrik i dödsångest. Det kom från min älskade make. Han utsattes för ett kemikaze-katt-anfall, mitt på ballen. Saken är den att vår käre kisse har ett klätterträd i sovrummet. Översta platån är belägen ca 20 cm från taket, så hoppet ned på husse var alltså tämligen ansenligt. Dessutom är det inte någon pyttekisse jag berättar om, herrn (inte husse alltså, utan katten) i fråga är en verklig kluns. Anledningen till kemikazeskuttet är också helt klart, det gjordes med avsikt. Katter är ondskefulla och vår misse är inget undantag. Nåde husse och matte om matskålen är tom nattetid. Jag vaknade till ett par gånger innan anfallet av att kattkräket krafsade, jamade och visade allmänt missnöje, men då jag inte var tillräckligt vaken för att irriteras nämnvärt lät jag det bero. Stackars stackars snoppen...

Trots att stackars mr H fick tillbringa resten av morgonen dubbelvikt är jag ändå glad att det inte var värre. Skriket som väckte mig var sannerligen inte trevligt att vakna till och ärligt talat var jag för några sekunder dödsrädd att något ospecificerat värre hade hänt.

Dag 2

Andra dagen idag. Känner mig inte särskilt vilsen, men ändå en smula osäker. Har fått en uppgift att lösa som jag påtat med hela dagen idag. Dessvärre finns ingen att fråga eftersom ingen vet hur man gör heller... ganska frustrerande, för i ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad jag gör. Hur som helst så hoppas jag att jag lär mig massor och att det framöver kommer någon som jag hjälpa mig lite på traven.

En trevlig händelse idag är även att jag ska åka med jobbet till Asien. Snart! Wohooo!

Första dagen på jobbet

Efter en första dag på jobbet känner jag mig ungefär som en urvriden wettextrasa. Massor med information, uppstart på flera olika uppgifter med inläsande av material, dessutom inplanering av allehanda kurser, konferenser och utbildningar (runt om i världen). Känner mig plötsligt väldigt, väldigt liten, rädd och osäker. Förhoppningsvis (alltså, med största sannolikhet) ett snabbt övergående tillstånd. Företaget känns GULD! Måtte jag kunna prestera också! =)

Twilight princess - The End

Idag, min sista dag som arbetssökande/student slutförde jag Zelda - Twilight Princess. Så vackert, så bra så (hör och häpna) nytt! Jag har sedan mitt första Nintendo någongång på åttiotalet varit en sucker för Zelda och den del av sagan som Twilight Princess utgjorde gjorde mig INTE besviken (även om mitt favoritspel alla kategorier för alltid kommer att vara FFIIV). Jag är glad att jag hann färdigt innan jag började jobba. Trist nog (eller kanske inte) känns det inte som att tiden inte kommer att räcka till för tv-spel nu när jag (ÄNTLIGEN) fått ett riktigt jobb. Slutet gott, allting gott.

Från och med imorgon är jag alltså konsult. En lycklig konsult. Och idag även en smula pirrig sådan.

To-di-lodi-loooo

Känns gött idag. Mycket. Ska strax bege mig av mot min nya arbetsplats för att skriva anställningsavtal. Har också försökt att nå det företag som också de bjöd mig en tjänst, för att tacka nej, men har inte lyckats få tag i rätt person.

Jag ska alltså bli konsult. Känns klockrent! Ska bli super och det bästa av allt är att jag kommer att få en hel del utbildning OCH jag kommer nog faktiskt få användning för mina kunskaper om användbarhet. Riktigt grejt.

Det ringde någon från nån blomsterbudfirma nyss. De skulle komma med blommor till mig någon gång under dagen. Undrar vem som kan ha skickat blommor? Antagligen farmor. Ska bli kul att se hur som helst, och lite blommor på bordet till helgen när vi får besök är ju inte så dumt!

Alla goda ting är två, men bara en är bäst!

Det bästa som kunde hända, hände idag. Företaget där jag turbointervjuades igår gav mig ett erbjudande. Jag kommer om en inte för allt lång stund ringa och tacka jag. Fick dock inte riktigt den lön jag begärde, men ändå tillräckligt för att jag ska känna mig nöjd. Dessutom är jag en usel förhandlare.

Antagligen börjar jag jobba på måndag. Det hade verkligen inte på något sätt kunna kännas bättre! Det finns ett antal dagdar jag kommer att behålla känslan av i minnet. Först och främst då underbarade mr H friade, sedan (förstås!) bröllopsdagen och resan. Idag har jag lagt till en ytterligare härlig känsla att bära med mig. Att få ett jobb!

Jobb!

Idag har mrs H blivit med jobb! Men, som vanligt är aldrig något speciellt enkelt, för idag var jag också på två intervjuer på ett annat företag som verkar vara typ världens bästa! Och imorrn ska jag dit igen, ska då försöka sätta lite snurr på dem för att se om de kan erbjuda mig något - för iså fall väljer jag dem - solklart.

Känns dock äckligt bra eftersom volvo faktiskt erbjöd mig en lön som var hörgre än förväntat!

Dessutom, som grädde på moset, ringde de från ett annat företag som jag varit på intervju för tidigare och de ville att jag skulle komma på en ytterligare intervju. Det rör sannerligen på sig!

Ö-kändisar och annat

Efter en händelserik inledning på veckan med både intervjuer och allehanda trassel med det trådlösa nätverket är jag återigen redo att ondgöra mig över något....

Jag har ett synnerligen kort tålamod, det vet jag. Jag har ändå överraskat mig själv genom att inte tidigare hakat på alla personer som klagar på BB-Linda Rosing, har helt enkelt bara ignorerat det faktum att den stackars tragiska människan i princip varje vecka måste dyka upp i tidningarna och berätta något spännande (stor dos ironi inforgas lämpligen här) ur hennes kaotiska liv. Massmedia (eller vad annat kan man kalla kvällspressen?) är uppenbarligen hennes enda möjlighet att få den uppmärksamhet hon så desperat törstar efter. Idag basunerar aftonbladet ut att dörrvakts-Fadde arresterats för grova ekonomiska brott. Jaha. Jag skulle vilja skriva att jag inte bryr mig ett skit i vad som händer paret Linda/Fadde, men eftersom jag sitter här och skriver måste jag väl ändå på något sätt bry mig... eller?

Hur som helst. Jag ser framför mig en fortsatt vecka där Linda gråter ut i massmedia och berättar hur hemskt alltihopa varit. Har vi "tur" kanske vi också får följa ännu en separation mellan dessa båda.

På det hela taget tycker jag verkligen att det är sorgligt att människan inte skaffar sig ett liv. Jag förstår inte (och det gör uppenbarligen inte Linda heller) varför kvinnan i fråga måste hänga ut sig själv i kvällspressen var- och varannan vecka. Tror knappast att hon vinner respekt och positiv respons på det sättet. Nej, sverige (och jag) är (sannolikt) ganska mätta på fenomenet Linda Rosing. Det bästa kvinnan skulle kunna göra är att göra sig osynlig några år. Skaffa ett riktigt jobb, värna om sin integritet och om hon fortfarande vill synas i massmedia senare kanske även skaffa sig en adekvat utbildning (eller praktik). Jag är trött på att läsa (eller nja, se rubrikerna) om hennes uppbrott, plastikoperationer och bröllopsplaner or whatever!

Snälla Linda - för min och alla andra svenskar - men inte minst för DIN egen skull, lämna inte ut mer av ditt liv till kvällspressen. Du har haft alldeles för många 15-minutare i rampljuset utan att tillföra något vettigt. Göm dig en stund. Snälla.

Motiverat skryt

Jag har den stora lyckan att vara försedd med världens bästa äkta man! Igår vankades det överraskningsteater minsann! Mr H är bara bäst! Och jag är ungefär världens lyckligaste människa!

"Myndigheten" Chalmers administrerar

Idag spenderade jag och min exjobbspartner i princip hela dagen med att ordna med pappersarbete inför examen. Att ta del av den fantastiska chalmersadministrationen är verkligen en saga för sig. Alla personer man pratar med ger olika direktiv, hänvisar till olika sidor på webben och hundratals olika blanketter. Från att ha varit chalmersstudenter klassas vi numera som någon slags gu-hybrider där vi skickligt (??) slussas mellan olika instanser. Idag fick vi också besked om att Chalmers är en myndighet (sen när?) och att alla papper(inkl. exjobb och annat) därför är offentlig handling - vilket inte riktigt överrensstämmer med annan information som andra ansvariga lämnat. Vi fick också veta att regler inte är till för att följas, de är till för att töjas. Vi blev också upplysta om vad de olika instanserna anser om varandras kompetens... vilket inte enbart var positiv information.

Hur som helst har vi nu lämnat in de flesta papper som ska fyllas i, nu återstår bara ett par klargörande innan examensansökan skickas in. Kanske kan man få bli stor nån gång då?

Idag fick jag ytterligare en intervju. Har nu tre inplanerade måndag till onsdag nästa vecka. Hoppas det regnar, hur ska jag annars hinna odla fräknar. Hehe.

Ännu en bokrecension

Läste ut nästa Robinson-deckare (kommisarie Banks) igår.

En märklig affär av Peter Robinson - Gillade denna bättre än den föregående (En lek med eld). Att läsa deckare är skönt emellanåt, lätttillgängligt och tämligen lättsmält. Denna boken berörde liksom Box 21 (som jag skrev om igår) människohandel och prostitution, om än på ett något mera ytligt sätt. Hur som helst gillar jag buttra, bittra och smått alkoholiserade medelålders brittiska poliser. Fråga mig inte varför. Som många andra deckare är det dock vägen fram till upplösningen som är det intressanta, slutet i En märklig affär, är som i många andra deckare ganska platt. Hur som helst, en ok bok att sträckläsa som avkoppling under en filt i soffan.

Jobbläget

Är fortfarande på jakt efter det bästa jobbet. Har ju varit på ett antal intervjuer där jag väntar besked, men allt går så förpärskans långsamt. Jag hatar att inte veta vad jag ska göra fortsättningsvis. Den arbetsgivare jag är mest intresserad av har jag inte hört ett pip ifrån. Borde väl ringa den ansvarige igen. De förlängde ansökningstiden med typ en månad, vilket kändes tråkigt, de hade ju mig! Suck.

Igår fick jag dock erbjudande om att komma på intervju på ett intressant företag jag pratade med för en tid sedan. Ska dit och träffa dem på måndag, vilket verkligen ska bli spännande. Idag fick jag också ett mail från det stora bilföretaget i väst där jag tidigare varit på intervju. De ville att jag skulle komma och träffa några andra personer inom ett specifikt projekt. Verkar mycket trevligt. Jag håller tummarna för mig. Stenhårt. Bara det händer nåt snart.

Bajs

Jag tycker att det är fullständigt vidrigt när folk inte bemödar sig att plocka upp efter sina hundar. Undantaget är i skogen då, om hunden skiter på i skogen - inte på stigen. Det skrivs rätt mycket insändare och annat krafs om "plocka upp"-kampanjer men en sak som slog mig idag var att man glömmer en annan djurägarkategori. Hästägarna.

På mina promenader med Ovve går vi både i skog och på vanliga vägar och dagligen får vi gå runt högar med hästskit som ligger mitt i vägen. Eller mitt på stigen. Hade jag traskat runt på ridstigar hade det inte stört mig det minsta, men när ekipagen avviker från ridvägarna kan man ju faktiskt tycka att tillochmed den mest enfaldiga hästtjej (för det är väl oftast sådana) skulle kunna inse att folk (jag i synnerhet) blir irriterade när hästeländet krämat ett jättelass mitt på gångstigen. Lika lite som jag vill klampa runt med hundskit under skorna vill jag traska runt med hästdynga under galoscherna. Faktiskt.

Bokrecensioner

Har som jag skrev i tidigare inlägget plöjt en del böcker senaste tiden...

Middlesex av Jeoffrey Eugenides - Rekommenderas varmt! Bästa boken jag läst på riktigt riktigt länge. Handlar om en hermafrodit och hans/hennes liv. Mycket mycket läsvärd. Köp den. Genast!

Nobels testamente av Liza Marklund - Lättsmält, men inget att ha. Sämre än sprängaren, ganska intetsägande.

En lek med elden av Peter Robinson - Kommisarie Banks på nya äventyr. Har läst ett par andra av Robinsons deckare med kommisarie Banks i huvudrollen men detta var den sämsta hittills. Läs istället En ovanligt torr sommar. Den är bättre.

Box 21 av Hellström & Roslund - Jag gillade författarnas första bok Odjuret även om det i högsta grad var vidrig läsning med alldeles för ingående skildringar av pedofilbrott. Box 21 saknar dock, tycker jag, den sammhällsfråga som Odjuret tar upp och som ger boken ett annat perspektiv. Box 21 handlar om prostitution och människohandel, men är mest bara vidrig med ingående våldtäktsskildringar som inte tillför handlingen något extra.

Nästa bok på listan blir nog ytterligare en Banks-deckare, kanske. Har en del kvar på reahyllan, lyckligtvis. Vad vore livet utan böcker!

Sol och snö om vartannat

Efter en skön påskhelg i Dalarna är jag tillbaka till den arbetslösa vardagen som till största del består av surfande, hemmapyssel och travar med böcker. Helgen norröver var mycket lugn och behaglig. Jag slappade och Mr H klättrade i träd.

Idag har vi haft nöjet att provköra en alldeles ny grön och fin Mini D. Det blir nog en sån såsmåningom. Till sommaren, om det blir nån.

Insikt, eller var kallas det?

För typ fyra minuter sedan fick jag nån slags insikt. I samband med presentationen av exjobbet vivlade många positiva känslor omkring, men tyvärr smolkades ju examenskänslorna en hel del av det tjafs som uppstod i samband med rapportöverlämnandet till företaget. Det tog väldigt mycket energi av mig att tänka på det, även om det löste sig bra (förhoppningsvis, eftersom det inte är helt avslutat även om allt är godkänt från skolan). Hur som helst, idag slog det mig att det nu typ gått en vecka utan att jag tänkt på exjobbet på minsta lilla negativa sätt. Det jag känner idag är att jag verkligen lärt mig något och att jag verkligen fått något att ta med mig fortsättningsvis. Kvarstår bara att få ett jobb där jag faktiskt kan få "visa upp" det jag lärt mig, praktisera det och gärna lära mig mer... mycket mer!

Puss.

Skabbhus och flummäklare

Idag var vi på husvisning, åkte dit mest på chans eftersom kåken var för dyr för oss. Enligt annonsen var utropspriset strax under fyra mille (inkl. tillhörande skog). Men alltså, vilket skämt!

Huset då; jo man hade genomfört hemmarenoveringen från helvetet, i kök och vardagsrum var golven kaklade - det såg ut som att min gamla farmor skulle ha gjort det bättre - med förbundna ögon. Badrum fanns inte över huvudtaget, visst det fanns ett litet skabbigt med plastmatta och förmodad fuktskada. Husets tillbyggnad såg ut som skit och rummens väggar var klädda med målad väv... Dessutom luktade det vaniljwunderbaum i köket och grunden var (relativt nyligen) målad. Vem försöker de lura. Fyfan. Gården såg ut som en soptipp och den tillhörande marken var helt avverkad.

Undrar vilken provision mäklaren (som varken presenterade sig med namn, eller erbjöd prospekt) hade. Vi blev inte långvariga. Tragiskt nog gick det runt en barnfamilj och ställde frågor. Hoppas att de tar sitt förnuft till fånga. Eller prutar rejält. Man vill ju inte ge ungarna mögelallergier. Vi diskuterade på väg hem och kom fram till att en fjärdedel av priset varit rimligt. Men jisses, undrar hur de tänkte när de bestämde det priset!

Hundar och hundägare

Jag anser mig vara en tämligen normal hundägare, med en tämligen normal hund. Ok, Ovve är lite skraj för andra, större hanhundar och vill gärna visa sig farlig. Men sålänge jag är lugn, håller han sig lugn.

Har dock iakttagit en hel del mystiska egenskaper hos andra hundägare:

• Damen som har en sååå ovanlig ras att hon ständigt måste betätta om rasens förträfflighet, uppfödning av valpar (i en pyttelägenhet), utställning och hundens vinklar i oändlighet.
• Damerna (ja, det är flera) och föräldrarnas ena granne som skaffat sig settrar som sällskapshundar, som blir extremt chockerade över att deras understimulerade hundar i flexikoppel beter sig stissigt (och i vissa fall till och med aggressivt).
• Mannen med pitbullhunden som alltid måste prata om sin exfru.
  
• Knäppgöken med den galna pudeln som envisas med att tvärnita så snart han ser oss och som lindar kopplet runt nosen på hunden och drar honom i örat för att han inte ska skälla.
• De medelålders nötterna som tror på frihet och fri uppfostran av hundar och menar att hunden är gammal nog att förstå själv. Att hunden sedan dödat vilda djur och betett sig agressivt mot andra hundar av samma kön vill de inte kännas vid... hunden är ju sååå snäll.
• Alla damer och herrar som blir såå chockerade när de får veta att Ovve faktiskt är äldre än de tror... bara för att han inte är fet som en tunna.
• Damerna (igen) med småhundar som tycker att det är charmigt när hundarna skäller hysteriskt.
• Pundarkillen med de extremt snälla hundarna som alltid får skäll, trots att de är extremt lydiga. De har antagligen fått stryk och vågar inte annat...
• Alla knepiga tonårsbrudar och chicas i lägre tjugoårsåldern som har flera, potentiellt sjuka och insmugglade prydnadshundar. Hallå, en svenskuppfödd chihuahua kostar typ 20'... multiplicera det med tre och det finns inte en chans att de skulle ha råd.
• Föräldrarnas granne som under 20 års tid "lyckats" råka ut för så kallade problemhundar varje gång de ny skaffat hund. Oftast är det faktiskt ägaren det är (stora) fel på.
• Föräldrarnas övergödda bekanta som är astmatiker och allergiker men som ändå envisas med att skaffa hund titt som tätt. Bara för att upptäcka att de varken tål den eller orkar gå ut med den.
• Spänniga gangsta-wannabes med dörrvaktskomplex och exem under armarna, som skaffar amstaff eller pitbull bara för att se lite coolare ut.
• Fisförnäma kärringen med taxen som vägrar plocka upp efter sin hund.
• Människorna som tar bilen till rastgården för att rasta sina skällande hundar sent på kvällen.

Puh... lyckligtvis finns det en hel del människor häromkring som faktiskt är normala hundägare också. Det är bara så att vissa människor inte bör ha hund... Eller snarare, vissa hundar har råkat ut för fel ägare. Det smärtar mig.

Dammsugarförsäljare finns på riktigt!

Idag, mitt i min snörvlande hemmafrutillvaro ringde det på dörren. Det var en dammsugarförsäljare. Höll på att ramla backlänges. Ovve ville äta honom till lunch. Mest av allt blev jag alltså förvåndad eftersom jag faktiskt, på riktigt, inbillade mig att dörrförsäljning av dammsugare hörde till historien och gamla filmer. Jag köpte inget i alla fall och då karsloken verkade tämligen hundrädd var han inte ens särskilt påstridig. Synd, han hade kunnat komma in och demonstrationsdammusga lite. Det behövs onekligen.

Strålande sol, dagisbaciller och ledighet

Rubriken sammanfattar dagens situation (och gårdagens) ganska väl. Jag är ledig (läs: arbetssökande), solen skiner helt underbart... och jag är sjuk. Sexåringen som besökte oss i helgen tog tydligen med sig de beryktade dagisbacillerna. En smula retligt, jag vill ju helst ligga på balkongen i solen och läsa en god bok, eller vara ute på gården med Ovve.

Igår var utevistelse något som endast förekom då det var absolut nödvändigt. Idag ska jag banne mig bädda ner mig i en solstol, hur sjuk jag än är. Idag slipper jag också (förhoppningsvis) jobba med svårmors webbsida. Hittills har det faktiskt gått rätt bra. Har fått till ett upplägg som funkar. Det tar bara rätt lång tid, har säkert lagt typ 20 timmar hittils. Problemet är att jag måste ägna sjukt mycket tid åt att redigera texter eftersom skrivförmågan hos damen i fråga inte är på topp. Kvarstår att se om svårmor och hennes kumpaner tycker att det är ok. Jag är, trots vad Mr H säger, rätt skeptisk. Tanten har en förkärlek till blinkande text, ljud och grälla färger - vilket står i stark kontrast till min, mera avskalade smak.

Ska ta tag i jobbsökandet igen. Vad fan, det är ju brist på IT-människor. Anställ mig för bövelen, jag är ju bra! Har legat lite lågt ett tag eftersom jag har en del processer igång, men dessvärre tar allt så sabla lång tid. Jag har inte tålamod att vänta. Det företag jag just nu är mest sugen på har förlängt rekryteringsprocessen två gånger. Väldigt irriterande. Nu måste jag vänta till efter sista april innan besked. Ska gardera mig idag och leta fler intressanta jobb.

Något annat som irriterar mig är att företagen är helt värdelösa på att betala lön. 23 000:-, inte en chans. Har lovat mig själv att inte gå under 25', får se hur kaxig jag är när det blir dags att förhandla. Mr H tyckte att jag skulle höra av mig till företaget som erbjöd mig jobb, men som jag tackade nej till. Men det gör jag inte. Av två anledningar.

1. De visade tydliga tecken på att sakna något jag värdesätter högt: Planeringsförmåga och lyhördhet.
2. De krävde av mig att jag skulle frångå ett par av mina personliga egenskaper: Att vara lojal och att vilja slutföra saker. Detta visar såklart också på ovanstående punkt - att de inte är lyhörda.
3. Tillsist erbjöd de mig en lön som var rena skämtet.
   

Bah.

Underbart att våren är här!

Såå skönt att våren kommit igång ordentligt! Kanske kan man rentav säga att försommaren gjort ett besök. Helgen var underbar, trots (eller kanske tack vare?) en härlig sexåring på besök. Mycket tid ute i solen, skoj med Ovve och nya fräknar på näsan.

Har också börjat på ett litet webbprojekt som svårmor beställt till en av sina vansinniga idéer. Men, men, något riktigt att pyssla med i alla fall. Mr H och jag har idag börjat sommarpreparera balkongen. Vi har inhandlat ny matta och skurat och donat. Känner mig som en ny människa när temperaturen utomhus stiger och solen strålar. Sådana dagar gör det faktiskt inget att man solvit för lite och dessutom tappat en timme på morgonen!

Lycka!