Gadd misshandlar Cornelis

Bröstcancergala i afton. Hoppas att det skänks mycket pengar och att folk fattar att genom att stöda bröstcancerforskningen så stöder man också annan cancerforskning. Men allvarligt talat, duett Petter och Erik Gadd framförandes Cornelis Vreeswijks Sommarkort (en stund på jorden); Mina stackars öron gråter, antagligen Gadds kulor också, om de ännu finns kvar. Verkar inte så.

Ödmjukhet

Imorse när jag skulle ut med Ovve låg en hemlös man i trappuppgången. Det berör mig, på olika sätt. Jag har sovit dåligt i natt, regnet och blåsten har stört min sömn. Men, jag har i alla fall tak över huvudet och en varm säng att sova i. Det är verklgen sjukt att samhället inte förmår ta hand om de som verkligen behöver det. Samtidigt blev jag, det ska erkännas, lite illa berörd av att han låg där. Han hade en platta öl, flaskor med sprit och en jättestor svart hund. Jag blev kanske mest rädd. Ovve blev också rädd för den okända hunden i trappan. Hunden ville hälsa och följde efter oss, när jag röt åt den att stanna på sin plats vaknade den hemlöse mannen och kallade in hunden -som hette Ludde. Jag tänkte att kanske har han gått när vi kommer tillbaka, men det hade han inte. Jag borde kanske ha stannat och pratat med honom, frågat om de var hungriga. Kanske skulle han vara borta när jag gick till jobbet? Det var han inte, då hade han börjat dagen med att dricka sprit. Vad kan jag göra? Vädret är fruktansvärt och jag klandrar inte mannen för att han skaffat sig tak över huvudet, men samtidigt känns det inte bra att han sitter där i trappan och super med en gigantisk (men förhoppningsvis snäll) hund som sällskap. Usch, det är lätt att glömma bort hur bra man har det och hur skört livet kan vara. Jag hoppas att Ludde och hans husse får sova i en varm säng inatt, SMHI har lovar ännu värre och kallare väder. Ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjäna att leva som jag gör. Vad är det som den hemlöse mannen gjort för att förtjäna att leva som han gör. Antagligen är det inte särskilt mycket som skiljer oss åt, missbruk möjligen. Det känns sorgset och tragiskt.

Vuxendagis eller vuxna män gör saker tillsammans

Fotboll på Ullevi idag. Visst, trevligt att fotbollsintresserade bildar supporterklubbar för att dyrka det "rätta" laget - men allvarligt talat, huliganer alltså? Vad är det för sabla pateter. Vuxna män som måste slåss om det går dåligt (eller bra för den delen) för laget. Vuxna män som måste ledsagas till och från matcher (och ibland ännu längre) av poliser för att inte ställa till med bråk. Jag blir så trött. Skattepengar som slösas bara för att vuxna män inte kan uppföra sig. Man blir ju mörkrädd! Nej, låt fotbollsklubbarna själva bekosta bevakningen av supportrarna. Låt det kosta. Låt det svida i klubbarnas kassor. Låt dem spela utan publik. Visst, klubbarna kanske inte rår för vad enskilda, eller grupper av knäppskallar gör, men genom att göra det kännbart för klubbarna kanske det går att påverka på sikt. Säg ifrån, låt inte dessa ynkliga män som gömmer sig bakom tryggheten i "supporterklubbar" kosta pengar och ge negativ publicitet till sporten. Fotboll ska inte behöva förknippas med våld! Over and out.

Sova ut

Jisses vad jag skulle behöva sova ut. Det sägs att det inte går att ta igen förlorad sömn genom att sova längre en annan natt, skitsnack säger jag! Har, trots dryga 10 timmars sömn i natt fortfarande en del att ta igen. Hösttrötthet kallas det visst.

Blogger funkar sådär, igår gick det inte att publicera. Verkar fungera bättre idag dock. Bowling och trerätters middag med (ex)jobbet idag, jag var inte sämst. Alltid något. Chefen på extraknäcket ringde också idag - och meddelade att det snart var dags för gemensam aktivitet med middag och - bowling. Jag kommer att bli proffs snart, eller åtminstone kanske jag kan lyckas ta mig över kärringagränsen 100p. Förhoppningsvis.

Vintertid

Nu är det vintertid, det borde ha gjort mig lite piggare imorse än jag faktiskt var. Jobbhelg, tvi, är glad att jag snart kan tacka för mig på det stället. Jag är ärligt trött på både butiken, konceptet och (majoriteten av) kollegorna. Ska bli skönt att få (fixa) ett riktigt jobb.

Fest igår, men jag var duktig nykterist (eftersom det var jag som ansvarade för transporten hem). Festen befolkades av många gamla bekanta till Mr H och spriten flödade samtidigt som 80-90-talsemusiken strömmade genom högtalarna. Roligast - festfixaren (och tillika singelkillen) som hade stringkallingar - i blå bomull. Hur tänker man då? Snygg-/sexighetsfaktor: noll. Okej om de varit i leopardmönstrad satin eller nåt... Hahaha.

Bokrecension - Isprinsessan

Höll på att glömma. I natt läste jag ut Isprinsessan av Camilla Läckberg. Jag är besviken. Tyckte att boken var skriven med ett dassigt språk (som svämmar över av klyschor och anekdoter) och hade en förutsägbar handling. Ok, det är en debutbok och jag har hört ryktas att de följande böckerna ska vara bättre, men allvarligt talat så känner jag mig inte särskilt lockad av att läsa dem. Inget ont om Läckberg som person dock. Tycker att hon verkar cool.

Spårvagnsmysteriet

Det har skrivits om spårvangsmysteriet förut, men det skadar inte att upprepas. Eller egentligen är det ju inte själva spårvagnarna som är ett mysterium, det är göteborgarna. Jag kan verkligen inte begripa vad det är som slår slint i huvudet på de annars så trevliga göteborgarna när de ska på en spårvagn (eller buss för den delen). Exakt hur kommer det sig att de inte förstår att för att komma ombord på en (ofta fullpackad) spårvarn eller annan kollektivtrafik så måste man släppa av folk först. Det är inte tillräckligt att ställa sig mitt utanför dörren, även om man inte tränger sig på, eftersom vägen ut blockeras då. Är det möjligt att införa spårvagnshyfs som ett ämne i grundskolan (och komvux och högskola och univeritet)? Hur svårt kan det egentligen vara? Jag kan dela ut straff till de elever som inte klarar kursen!

Magtrassel

Mr H och jag tog ett par glas halvtaskigt rödvin till middagen igår. Big mistake, skulle det visa sig. Jag har en ganska trasig mage emellanåt och till exempel för mycket kaffe kan pina mig en hel eftermiddag. Vin kan också göra maggen arg, råkade ut för det en gång i somras, men då hade jag druckit ganska mycket vin så jag förtjänade antagligen att lida lite. Men inatt gjorde jag det verkligen inte. Drack två glas, fick halsbränna direkt och sen hade jag ont som fan, mådde illa och kallsvettades precis hela natten. Fick kanske tre timmars sömn eller nåt. Tack för den liksom.

Patetiska smågossar

"Tre unga män i åldrarna 14-17 anmälda för misshandel av..." Ett påhittat citat, men det kunde mycket väl ha gått att läsa i dagens tidning. Jag blir så trött på stöddiga skitungar som tituleras unga män (eller för den delen unga kvinnor även om de inte förekommer lika frekvent) i massmedia. Nej, kalla dem för vad de är - små osäkra gossar/småtjejer som på något sätt måste visa att de kan hävda sig. Att titulera dem män (eller kvinnor) är ju att på något sätt ge dem ett erkännande, att man erkänner att de är vuxna. Jag blir så trött...

Ett par dagar har jag och min Partner in crime studerat tonåringar på nära håll. Jag blir helt imponerad (fast i negativ bemärkelse) över hur otroligt "coola" teensen är. Shit, när jag gick på högstadiet och gymnasiet var vi som små pensionärer i jämförelse. Pensionärer som visserligen som sextonåringar åkte till Grekland på suparesa, men som ändå var förhållandevis väluppfostrade och artiga - och faktiskt höll oss till alkohol istället för suspekta droger.

Har börjat läsa Isprinsessan av Camilla Läckberg, än så länge är jag inte övertygad (alls) om att det är något att ha, men jag har inte heller läst mer än typ 60 sidor, så när recensionen kommer kanske jag har ändrat mig. Än så länge tycker jag att handlingen är ok, men språket ruttet. Jag avskyr när författaren överförklarar saker. Nog om det.

Höst

Det är höst nu, fast det var varmt och härligt utomhus idag på lunchen. Men det är ändå höst. Och idag är min inspiration och mitt humör inte på topp och jag har dessutom huvudvärk. Blä. Over and out.

Vem är jag egentligen?!

Ibland undrar jag om jag håller på att tappa bort mig själv. Alltså, det är klart att jag vet vem jag är, vad jag står för och vilka värderingar jag har. Men vissa dagar känner jag mig borttappad och då börjar jag fundera på hur andra ser på mig. Visserligen vet jag förhållandevis väl att mina vänner känner mitt rätta jag. Men ibland, som på jobbet (ett av dem), kan jag känna att de andra har en fått bild av mig som inte alls stämmer. Mycket förvirrande och frustrerande. Hur som helst, hoppas att det bara är en formsvacka.

Idag har jag registrerat mitt CV på några olika jobbsajter. DET om något är frustrerande. Så fruktansvärt tidsödande - och - när man äntligen tror att man är klar meddelas om något suspekt fel som uppstått. Dessutom är det svårt att få en bra överblick över de uppgifter man lämnat. Rätt kasst faktiskt. Men, men, just nu börjar det kännas värt att lägga ned lite arbete, examen kommer närmare och närmare för varje dag.

Bjussa på dig själv!

Lämnade blod på lunchen, kanske inspirerad av boken om Dracula. Vem vet. Hur som helst tycker jag att det är ofattbart att inte fler människor lämnar blod! Det är ju en så liten uppoffring! Den dag jag ligger på ett operationsbord vill jag att det ska finnas blod om jag skulle behöva det. Visst jag förstår att vissa är spruträdda, men det går ju i alla fall att testa. En blodcentral är nog så bra terapi som någon. Sjukskjöterskorna är snälla, glada för besöket och dessutom väldigt måna om att man som patient ska trivas. Hur många andra vårdinrättningar kan skryta med det? Sen tycker jag att det är helt vansinnigt att man diskriminerar vissa grupper från att lämna blod. Jag kan acceptera att det kan finnas grupper som kan bedömas som högriskgrupper, men jag kan inte acceptera att alla dras över en kam. Så länge det är brist på blodgivare borde de som vill lämna blod, få lämna blod. Tester genomförs ju alltid ändå!

Gott folk, bli blodgivare!

Bokrecension - The Historian

Ok, jag kom på att bokrecension är ett bättre begrepp än boktips. Speciellt eftersom det ibland är svårt att bestämma sig för om boken är bra eller inte.

Jag har alltså läst The Historian av Elisabeth Kostova, boken är en berättelse om kampen mot det onda - i detta fall Dracula. Dracula i The Historian är samma tyrann som i Bram Stoker's bok, men här har den onde också en förkärlek till böcker. Mitt omdöme om boken är att den är läsvärd (jag i princip sträckläste den) men att slutet, liksom i många andra böcker, är alldeles för förutsägbart. En typisk bok som man tar med sig på en resa eller läser på semestern, lättläst och lätt att komma in i. Att den dessutom är tjock tilltalar i alla fall mig.

Det går inte alls lika bra med selleri!

Selleri, detta djävulens påfund! Det finns inte många saker som jag tycker äckligare än selleri. Med selleri förstör man lätt varje maträtt och idag förstördes min lunch. Vad som antogs vara en "vitlöks- och saffransdoftande fisksoppa" visade sig vara en blaskig röra innehållandes tre ynka yttepyttebitar med fisk av obestämd härkomst - och massor med selleri. Burr. Det borde vara straffbart att inte informera om eventuell förekomst av selleri i menyn. Resultatet av den vedervärdiga lunchbeställningen blev att jag och lunchsällskapet fick söka oss till ett ytterligare matställe för en andra lunch. Billigt och bra för studentekonomin.

Idag har vi varit på användarmöte. Det vill säga, vi har träffat en person som använder systemet vi jobbar med. Ett bra möte, även om vi inte var maximalt förberedda. Det blir fler användarmöten i denna och nästa vecka, hur grymt som helst. Vi kommer att få massor med värdefull information att ta med oss i projektet. Frågan är dock vad som kommer att hända med vårt arbete, VDn visade idag rätt tydliga tendenser till att förlöjliga användarnas problem. Men, men, det är ju det som är utmaningen. Att hitta en balans mellan vad användarna vill ha och det de vill betala för (och inte minst det VDn tror är väsentligt). Mycket lärorikt.

Stackars Mr H, han har fullt upp nu. Uppgifterna på hans jobb ökar i princip exponentiellt och dessutom har han endel styrelseuppdrag. Idag gör han dock ett försök att avveckla sig själv i en styrelse. Lika bra det, de andra verkar vara första klassens puckon och jag vill ha honom för mig själv om kvällarna.

Häng över

Helloweenpartyt igår var kalas! Mr & Mrs H rockade i spritbuffén men lyckades ändå inte vinna prisen för bästa kostymer. Måste ha varit nåt mygel med omröstningen. Idag mår vi som vi förtjänar. Egentligen, allvarligt talat varför hinkar man i sig mängder med sprit för att bara bli extremt trött och galet bakis dagen efter. Efter de senaste partajen har jag lovat mig själv att inte dricka igen, eller åtminstone att vara duktig och dricka varannan vatten. Det har gått sådär. På något vis ser jag fram emot den dag då jag förhoppningsvis blir gravid. Då har jag en riktigt bra uräkt att låta bli sponken. Hoppas det inte dröjer så länge.

Casa H har haft besök idag, av junior H och hans mamma. En femåring full med energi och tusen frågor om allt. Charmig till tusen och dessutom i högsta grad kompatibel med Ovve. I kväll kommer båda sova sött. Junior H ställde världens sötaste fråga; "Tror du att Ovve vill vara en människa istället?". Söt.

Mrs H hjärta Topshop

Nackdelen med att jobba centralt är att det är dyrt. Så gott som varje dag blir det en snabbrunda genom några affärer på lunchen och idag var det Topshop som fick ett besök. Har spanat på en klänning där ett tag, men eftersom jag inte är någon klänningsmänniska och dessutom rätt snål, har jag låtit bli att köpa den. Idag hittade jag "min" klänning på rea - halva priset. Klart jag inte kunde låta bli, trots att budgeten är spräckt för länge sedan. Det saknades i och för sig ett par knappar, men efter att ha spenderat en dryg tia hos Knapp-Karlsson så var det problemet ur världen. Kvarstår bara frågan när underverket ska användas. Kanske nästa helg då det är 30årsfest inplanerat, eller så blir det lite vardagslyx nåndag. Läste någonstans om en undersökning som visat att kvinnor omedvetet klär upp sig när de har ägglossning. Mja, det får visa sig om jag känner ett sug efter att klä mig i klänning veckan som kommer. Den som lever får se.

Idag blir det färsk rödspätta och vin till middag - och Mr H gav mig just en liten puss och sa att han älskar mig! Det är en bra dag idag!

I love to hate

Vissa saker kan göra mig vansinnig/trött/irriterad, de allra flesta dagar kan jag bara släppa det, men en del grejjer sätter sig som tuggummi i hjärnan:

• Personer som är överdrivet bekräftelsekrävande. Alltså, jag ger gärna folk komplimanger och positiv feedback och när jag gör det, menar jag det verkligen. Vad jag inte klarar av är personer som ständigt söker bekräftelse. Typ: "Ååå, jag ser verkligen fet/ful/gammal/etc ut i de här kläderna", sagt av en smal, snygg och välklädd person - som också vet om att hon/han just är smal, snygg och välklädd. Jag har personer i min närhet som kan tjata om samma sak en hel kväll och efter att jag upprepat ett par ggr att personen i fråga visst ser bra ut så vill jag bara skrika: "För i helvete - du ser ut som en fet sabla fågelskrämma, hur kan du överhuvudtaget visa dig ute!" Men... självklart gör jag det inte. Jag morrar i det tysta.
  
• Att läsa åttahundra bloggkommentarer där kontentan är "ååå, vad fint - jag blir sååå avundsjuk" på någon av modebloggarna. Avstår från att nämna någon specifik. Här har jag ju i och för sig en lösning på problemet - att helt enkelt sluta läsa. Lättare sagt än gjort dock. Får fortsätta lida helt enkelt.
  
• Gratistidningen Citys utdelare. Nej, jag vill inte ha nån gratistidning med gammalt innehåll upptryckt i ansiktet! Kom inte in i min lilla privata sfär, vill jag ha en tidning går jag fram till dig - jag vill inte bli jagad. Ok, de andra gratistidningarna är också dryga, men City är värst - alla kategorier.
  
• Insändare i diverse tidningar såhär på höstkanten där skribenterna förfasar sig över de blodtörstiga jägarna som baaara jagar för att de älskar att döda små oskyldiga djur! Jag spyr på dessa okunniga betongbarn/djurrättsaktivister/annat löst pack. Puh, blir så irriterad att jag inte ens orkar ge en ordentlig motivering här.
  

Det får vara dagens dos av galla och bitterhet! Inatt sovs det nog gott i Casa H.

Wake me up!

Behöver ju verkligen en ny väckarklocka. Kan inte riskera att sabba morgonhumöret på grund av en ondsint, ful liten pryl. Hittade en riktig läckerbit på PID, eller vad sägs om denna skönhet.
Säkert skulle den väcka mig på ett snällt sätt och därmed göra min dag såå mycket bättre. Antagligen.

Lägg på en rem!

Mr H lagar mat. Han är en riktig lyckträff, lite tjatig ibland men på det hela taget rätt förträfflig. Han är min nu. Forever. Bra på att laga mat är han också - och snygg. Ibland tar det bara sån tid innan maten är klar och med blodsockret i nivå med fotknölarna är inte Mrs H lätt att tas med. Hornen växer liksom.

Ordspråk och talesätt är kul, lägg på en rem tillexempel. Hur uppstod det uttrycket egentligen? Vad är det för rem man talar om? Är det någon som vet månne? Kyss Karlsson är ett annat uttryck som väcker nyfikenhet. Undrar vem som är Karlsson och vem som kysste? Jag vill veta!

Motståndskraft

Jag verkligen avskyr att kliva upp ur sängen tidigt på morgonen. Min kropp skriker åt mig att göra motstånd trots att jag vet att jag måste upp och ut med jycken. Idag var det extra motigt, mr H mumlade svagt att han nog skulle ta bilen till jobbet och att jag ju kunde åka med och på så sätt få sova ett par minuter till. Ett sådant erbjudande är svårt att tacka nej till så jag bestämde mig för att ställa fram klockan en knapp havtimme. Men, klockan ville annorlunda. Det lilla fanstyget hade bestämt sig för att det var snooze som gällde och fortsatte glatt pipa var femte minut, lagom så att jag lyckats somna om mellan varje hysteriskt pip. Det var lika bra att kliva upp - och så var det morgonhumöret i botten.

Vad är det med vissa reklammakare? Hur tänkte hjärnan bakom Folksams kampanj med parollen "hit med stålarna!" där planscherna dessutom har texten "Motståndskraft" tryckt? Jag tänkte förklara hur jag tänker. Folksam är ett försäkringsbolag. När något händer mig vill jag att de snarast möjligen ska ersätta mig ekonomiskt. Jag vill inte behöva kämpa med byråkrati och administration, har jag en försäkring (och uppfyller villkoren) ska jag få ersättning. Helst ska inte heller försäkringarna kosta särskilt mycket att teckna. Men... vad säger Folksams kampanj mig? Jo, ta hit stålarna! Vi är ett skitdyrt försäkringsbolag som dessutom, om du skulle behöva utnyttja din försäkring kommer att göra största möjliga motstånd för att slippa betala ut ersättning. Låter det inte perfekt? Bah!

Borde gå till plastbanken

Är det någon mer som noterat Föreningssparbankens, men-nu-mera-Swedbanks extremt fula logotyp? Såg den för första gången idag på lunchen och jisses, ingen direkt fullträff där inte. Tycker att den ser ut ungefär som om nån tioårig praoelev (inget ont om sådana förstås) skapat den med hjälp av WordArt. Jag tycker att bankers logotyper ska kommunicera någon slags designmässig men avskalad trygghet... Där fick jag allt till det. Frågan är ur bråttom hade de egentligen hade att skapa den? Hade inte Swedbank någon logga innan? Frågor, frågor, frågor, får de någonsin svar?

Flera frågor. Hur får man tiden att räcka till? Borde vara en idéspruta på (ex)jobbet mellan åtta och fem, borde vara ute med hunden på timslånga promenader fyra ggr per dag, borde vara pigg, glad och trevlig när jag kommer hem, borde träna tre gånger i veckan, borde sova åtta timmar per natt, borde åka till skåne nån helg, borde gå ut oftare med mina vänner, borde börja handla julklappar, borde boka tvättid, borde lämna blod, borde, borde, borde, borde....poff.

Ni na ni na ni na naaa...

Är det någon som minns Stefan Mählkvist? Jag gör det, kanske är det därför jag har en förkärlek för män med ansiktsbehåring...eller också inte. Hur som helst, böcker är trevligt. Därför inför jag Boktipset på bloggen också. Självklart är boktipset enbart baserat på mina ytterst subjektiva åsikter, jag har inga som helst ambitioner att framstå som litteraturvetare.

Dagens Boktips
Shadow of the wind av Carlos Ruiz Zafon. Förträfflig bok, läs den! Nu!

Läs inte
The Illuminator av Brenda Rickman Vantrease. Trots att baksidestexten stoltserar med idel goda omdömen citerade från åtminstone hyfsat kända dagstidningar (från det stora landet i väst) så kan jag inte säga annat än att boken är skräp. Det finns bättre böcker, The Illuminator är inget annat än förklädd kiosklitteratur. Jag måste haft en dålig dag när jag plockade den i bokstället.

Gratis - alltid godast?

Jaha, efter otaliga försök att uppdatera webbsidor och suspekta bloggar gör jag en ny, seriös attack. Passar mig ganska bra, seriös som jag är. Seriös och seriös förresten, jag kanske inte är helt seriös just nu, men om några månader - då kommer jag att bli seriös? Eller? Man borde väl vara seriös när man söker jobb efter exaaamen? Kan man slappa bort en hel eftermiddag/kväll framför datorn slösurfandes eller spelandes något obskyrt tvivelaktigt dataspel? Verkar det vuxet? Kommer någon anställa mig? Livet är fullt av frågor.

Frågor ja. En sak jag frågar mig i princip varje dag är varför det måste finnas i runda slängar sjutusen utdelare av gratistidningar. Ska det vara nödvändigt att ha tre olika blaskor som publicerar gårdagens nyheter i lightformat. Dessutom är utdelarna så förbenat påflugna, utan att överdriva det minsta kan jag konstatera att om jag tagit emot varje tidning som erbjudits mig på väg hemifrån till (hrm) jobbet så skulle jag fått bära med mig typ 15 tidningar. Då snackar vi total restid (inkl ett byte) på knappt 20 minuter! Jag är lite nyfiken på hur lång tid det kommer att ta innan antalet gratistidningar minskat igen, det kan ju inte vara helt lätt att vara reklamsäljare på gratistidningarna en dag som denna. Jag skulle i vart fall inte köpa reklamplats i en tidning som förpestar oskyldiga människors (läs: min) morgontid! Men, det är ju jag det, oseriösa jag.

Annars, förberedelser för helgens helloweenspektakel, shopping för en halv tusenlapp på Buttericks (...Butt-Ericks...hehe), men satan vad läckra vi kommer att vara. Maken och jag. Kärlek.