När jag ändå har ångan uppe...

Eftersom jag ganska nyss skrev att jag hade skrivtorka poppar idéerna upp en efter annan.

Jag avlade (av-lade, that is) ett nyårslöfte i år. Det handlade inte om att låta bli snuset (vilket det borde ha gjort). Det handlade om att låta bli modebloggarna. Innan jul läste jag några olika dagligen, men jag fick lova mig själv att lägga av med det. Dåligt för hjärtat eller nåt.

Jag tycker att mode är rätt kul även om jag knappast är någon modeslav, jag blandar och ger och ofta är det H&M som får stå för garderoben. Det jag stört mig på i modebloggarna är inte personerna bakom själva bloggarna. Tvärtom, jag är verkligen imponerad av tjejjerna bakom dem. Många av dem har skapat sig både namn och intäkter genom sina bloggar och det kan jag verkligen ge dem cred för! För att citera GFY, Well Played! Det jag stör mig på är kommentarerna till inläggen. Vad än dessa 2000-talets modeorakel skriver svarar genast klasar av unga kvinnor i kör "å, ja, såå fint, jag är såå avundsjuk" eller något i den stilen. Egentligen skulle de mest namnkunniga modebolggarna kunna posta inlägg om vad skit som helst, majoriteten av de som kommenterar skulle ändå tycka att det var sååå fint. Sanslöst, men kanske är det mig det är fel på. Antagligen inte, ödmjuk som jag är.

Men ändå, jag är ambvivalent. Jag kan inte låta bli att fascineras av att vissa modebloggare verkligen lyckats bli maktfaktorer inom branschen. Det tyder på entrepenörskap och framåtanda som jag inte kan annat än beundra. Men. Nyårslöftet står fast. Hittils har jag lyckats avstå från det senaste om Marc Jacobs skor, Chloes handväskor och Elisabeth Arden's Eight hour cream. Jag håller mig istället till Go Fug Yourself och noterar att inläggen om klädplagg på GFY ibland hamnar även på svenska modebloggar, men av helt andra anledningar.