Hundar och hundägare

Jag anser mig vara en tämligen normal hundägare, med en tämligen normal hund. Ok, Ovve är lite skraj för andra, större hanhundar och vill gärna visa sig farlig. Men sålänge jag är lugn, håller han sig lugn.

Har dock iakttagit en hel del mystiska egenskaper hos andra hundägare:

• Damen som har en sååå ovanlig ras att hon ständigt måste betätta om rasens förträfflighet, uppfödning av valpar (i en pyttelägenhet), utställning och hundens vinklar i oändlighet.
• Damerna (ja, det är flera) och föräldrarnas ena granne som skaffat sig settrar som sällskapshundar, som blir extremt chockerade över att deras understimulerade hundar i flexikoppel beter sig stissigt (och i vissa fall till och med aggressivt).
• Mannen med pitbullhunden som alltid måste prata om sin exfru.
  
• Knäppgöken med den galna pudeln som envisas med att tvärnita så snart han ser oss och som lindar kopplet runt nosen på hunden och drar honom i örat för att han inte ska skälla.
• De medelålders nötterna som tror på frihet och fri uppfostran av hundar och menar att hunden är gammal nog att förstå själv. Att hunden sedan dödat vilda djur och betett sig agressivt mot andra hundar av samma kön vill de inte kännas vid... hunden är ju sååå snäll.
• Alla damer och herrar som blir såå chockerade när de får veta att Ovve faktiskt är äldre än de tror... bara för att han inte är fet som en tunna.
• Damerna (igen) med småhundar som tycker att det är charmigt när hundarna skäller hysteriskt.
• Pundarkillen med de extremt snälla hundarna som alltid får skäll, trots att de är extremt lydiga. De har antagligen fått stryk och vågar inte annat...
• Alla knepiga tonårsbrudar och chicas i lägre tjugoårsåldern som har flera, potentiellt sjuka och insmugglade prydnadshundar. Hallå, en svenskuppfödd chihuahua kostar typ 20'... multiplicera det med tre och det finns inte en chans att de skulle ha råd.
• Föräldrarnas granne som under 20 års tid "lyckats" råka ut för så kallade problemhundar varje gång de ny skaffat hund. Oftast är det faktiskt ägaren det är (stora) fel på.
• Föräldrarnas övergödda bekanta som är astmatiker och allergiker men som ändå envisas med att skaffa hund titt som tätt. Bara för att upptäcka att de varken tål den eller orkar gå ut med den.
• Spänniga gangsta-wannabes med dörrvaktskomplex och exem under armarna, som skaffar amstaff eller pitbull bara för att se lite coolare ut.
• Fisförnäma kärringen med taxen som vägrar plocka upp efter sin hund.
• Människorna som tar bilen till rastgården för att rasta sina skällande hundar sent på kvällen.

Puh... lyckligtvis finns det en hel del människor häromkring som faktiskt är normala hundägare också. Det är bara så att vissa människor inte bör ha hund... Eller snarare, vissa hundar har råkat ut för fel ägare. Det smärtar mig.

Dammsugarförsäljare finns på riktigt!

Idag, mitt i min snörvlande hemmafrutillvaro ringde det på dörren. Det var en dammsugarförsäljare. Höll på att ramla backlänges. Ovve ville äta honom till lunch. Mest av allt blev jag alltså förvåndad eftersom jag faktiskt, på riktigt, inbillade mig att dörrförsäljning av dammsugare hörde till historien och gamla filmer. Jag köpte inget i alla fall och då karsloken verkade tämligen hundrädd var han inte ens särskilt påstridig. Synd, han hade kunnat komma in och demonstrationsdammusga lite. Det behövs onekligen.

Strålande sol, dagisbaciller och ledighet

Rubriken sammanfattar dagens situation (och gårdagens) ganska väl. Jag är ledig (läs: arbetssökande), solen skiner helt underbart... och jag är sjuk. Sexåringen som besökte oss i helgen tog tydligen med sig de beryktade dagisbacillerna. En smula retligt, jag vill ju helst ligga på balkongen i solen och läsa en god bok, eller vara ute på gården med Ovve.

Igår var utevistelse något som endast förekom då det var absolut nödvändigt. Idag ska jag banne mig bädda ner mig i en solstol, hur sjuk jag än är. Idag slipper jag också (förhoppningsvis) jobba med svårmors webbsida. Hittills har det faktiskt gått rätt bra. Har fått till ett upplägg som funkar. Det tar bara rätt lång tid, har säkert lagt typ 20 timmar hittils. Problemet är att jag måste ägna sjukt mycket tid åt att redigera texter eftersom skrivförmågan hos damen i fråga inte är på topp. Kvarstår att se om svårmor och hennes kumpaner tycker att det är ok. Jag är, trots vad Mr H säger, rätt skeptisk. Tanten har en förkärlek till blinkande text, ljud och grälla färger - vilket står i stark kontrast till min, mera avskalade smak.

Ska ta tag i jobbsökandet igen. Vad fan, det är ju brist på IT-människor. Anställ mig för bövelen, jag är ju bra! Har legat lite lågt ett tag eftersom jag har en del processer igång, men dessvärre tar allt så sabla lång tid. Jag har inte tålamod att vänta. Det företag jag just nu är mest sugen på har förlängt rekryteringsprocessen två gånger. Väldigt irriterande. Nu måste jag vänta till efter sista april innan besked. Ska gardera mig idag och leta fler intressanta jobb.

Något annat som irriterar mig är att företagen är helt värdelösa på att betala lön. 23 000:-, inte en chans. Har lovat mig själv att inte gå under 25', får se hur kaxig jag är när det blir dags att förhandla. Mr H tyckte att jag skulle höra av mig till företaget som erbjöd mig jobb, men som jag tackade nej till. Men det gör jag inte. Av två anledningar.

1. De visade tydliga tecken på att sakna något jag värdesätter högt: Planeringsförmåga och lyhördhet.
2. De krävde av mig att jag skulle frångå ett par av mina personliga egenskaper: Att vara lojal och att vilja slutföra saker. Detta visar såklart också på ovanstående punkt - att de inte är lyhörda.
3. Tillsist erbjöd de mig en lön som var rena skämtet.
   

Bah.

Underbart att våren är här!

Såå skönt att våren kommit igång ordentligt! Kanske kan man rentav säga att försommaren gjort ett besök. Helgen var underbar, trots (eller kanske tack vare?) en härlig sexåring på besök. Mycket tid ute i solen, skoj med Ovve och nya fräknar på näsan.

Har också börjat på ett litet webbprojekt som svårmor beställt till en av sina vansinniga idéer. Men, men, något riktigt att pyssla med i alla fall. Mr H och jag har idag börjat sommarpreparera balkongen. Vi har inhandlat ny matta och skurat och donat. Känner mig som en ny människa när temperaturen utomhus stiger och solen strålar. Sådana dagar gör det faktiskt inget att man solvit för lite och dessutom tappat en timme på morgonen!

Lycka!

Trögt och frustrerande

Skrivförmågan är inte på topp just nu... som synes.

Jobbsökandet går vidare, även om det inte hänt så mycket revolutionerande nu i veckan. För övrigt sitter vi och påtar med exjobbsrapporten för att blidka cp-företaget vi varit på. Igår hade vi ett inbokat möte med en ansvarig på skolan som vi kunde diskutera vår problematik med. Killen i fråga var helt underbar och ansåg utan utförligare beskrivningar att företaget (samt handledare) verkade paranoida, orutinerade och oproffesionella. Eftersom det ligger i linje med våra synpunkter kändes det bra. Men. Det är ändå frustrerande. Vi hade ju hoppats på ett trevligt avslut på denna sagan... Så blir det nog inte.

Well played Mrs H

Jag och min exjobbskollega har under arbetets gång ofta diskuterat hur vi agerar i olika situationer. Detta är en av anledningarna till att jag tycker att det fungerat så förträffligt att arbeta tillsammans. Jag berättade häromdagen för kära Mr H om hur bra jag tycker det har varit att vi utvärderat varandra (exjobbspartnern och jag) och hur givade jag tycker det varit för min personliga utveckling. Mr H nämnde då (i samband med att vi pratade om konflikter) att jag kan ha en tendens till att ställa mig i försvarsposition om jag blir ifrågasatt. Eftersom jag inte reflekterat över det själv så började jag fundera på det och kom fram till att han (naturligtvis) hade rätt! Att bli medveten om sådana egenskaper är verkligen en boost. Idag fick jag möjlighet att praktisera detta i verkligheten.

Vi presenterade examensarbetet (på företaget) och som förväntat fick vi en del kritik (både relevant och orelevant). Jag kände verkligen att jag klarade diskussionen perfekt. Jag andades djupt, argumenterade sakligt och, det medges, erkände egna brister öppet - och - det blev en alldeles enastående diskussion! Mycket givande både för oss och för de vi diskuterade med. Jag kan uppriktigt och ärligt erkänna att jag lärt mig mycket idag och jag hoppas att de övriga inblandade kände på samma sätt!

Klart slut.

Reflektioner

Nuså. Nu är exjobbet klar och är så gott som färdig ingenjör (det är visserligen lite pappersexcersis kvar). Arbetsmarknaden är glödhet och jag känner mig galet sugen på att komma ut och börja jobba. Problemet just nu är att det nästan finns för mycket jobb. Jag har blivit kräsen. Hehe.

Till reflektionerna då. Vi har exjobbat på ett företag som väl är sådär. Vi har gjort ett rätt omfattande med ganska spretigt exjobb och det har tagits emot (av företaget) precis som vi kunnat väntat oss - inte så positivt. Vi är ganska negativa i rapporten och det är tråkigt att de inte kan ta kritiken på ett konstruktivt sätt. Men ärligt talat, det är deras problem!

Annars har arbetet fungerat klockrent! Har haft en kalasbra exjobbspartner och de största lärdomarna jag dragit under arbetet är faktiskt om mig själv som person. Har börjat reflektera väldigt mycket över hur jag agerar i olika situationer (och varför jag agerar/känner, som jag faktiskt gör). Ibland har jag och S's haft rena terapisamtalen! Det känns som en lyckträff att vi klaffat så bra - vi visste ju faktiskt inte säkert från början.

Idag - dags för ännu en intervju. Tänkte passa på att scanna marknaden ordentligt för att hitta något som känns helrätt!

En kopp kaffe

Sitter på exjobbet. Sista veckan, vilket känns helt underbart! Snart är det över. Examen, finally.

Vad händer sen - har haft idétorka senaste veckan. Mycket att göra och det har inte hänt något annat än jobb, jobb, jobb. Ska tänka ut nåt att skriva tills i kväll. Kanske kommer jag skriva om en mystisk fisk, kanske om en anställningsintervju, kanske om kärlek, kanske om att lära känna sig själv. Blir nog det sistnämnda.

Lycka!

Har haft en bra dag! Maken har varit ute på affärsmiddag och jag har haft en kvalitetseftermiddag för mig själv. Eller, inte för mig själv egentligen. Djuren var ju hemma och jag har fått kvalitetstid med Ovve. Pyssla om honom och busa med honom lite extra. Verkligen fantastiskt hur mycket man kan älska en jycke! Att han vårfäller och hela lägenheten fylls med dammbävrar på nolltid är inget att tänka på en dag som denna!

Morgonens störningar i radion

I bilen på väg till jobbet brukar vi emellanåt lyssna på kanalen TheVoice (dock mest för att den på något magiskt sätt alltid är inställd när bilen startas). På morgnarna sänds (såklart) någon typ av morgonshow där en av programledarna är Özz Nûjen. Det jag vetat om honom innan är att han är komiker, inget mer dock. Men, i morgonprogrammet försöker killen sig på att vara seriös. Idag fördömde han en amrikansk rektor som reglerat några studenter eftersom de använt ordet vagina under en uppsättning av vaginamonologerna. Özz fördömer också slagsmålet mellan fotbollsspelarna i matchen mellan Valencia och Inter...

Visst, Özz kanske kan vara kul - vad vet jag. Men att försöka vara seriös och ta sig an mer allvarliga(?) ämnen är garanterat inte hans kopp te. Det blir så tröttsamt att man måste byta kanal. Omedelbums.

Wackademskt arbete

Var på anställningsintervju på ett rekryteringsbolag idag. Riktigt skumt tycker jag, att bli intervjuad av en person utan domänkunskaper inom det område jobbet gäller. Dessutom väldigt flummigt att uppmanas att ställa frågor om jobbet när de inte själva fått veta exakt vad det gäller än. Hur som helst är företaget (som anlitat rekryteringsfirman) hur grymt som helst. Synd bara att intervjun kändes rutten. Tur att jag har några andra kort på min hand också...

Humor - wannabe p-vakt

Mr H parkerade (as usual) utanför sitt jobb idag - på icke anvisad p-plats. Lapplisorna har inte haft vägarna förbi på länge och därför har böterna utevlivit. Detta gör i sin tur att lusten att parkera på en plats som kostar typ 70 spänn om dagen känns allt annat än lockande. Idag satt ett litet medelande på framrutan från en Mr BH. Denne man som uppenbarligen inte är anställd på samma ställe som Mr H, eller kanhända skriver under pseudonym ville alltså inte skriva vem han var. Den själutnämde lapplisan ansåg att Mr H beter sig regelvidrigt och han minsann skulle meddela polis eller p-bolag om han får chansen....

Jag höll på att garva överläppen av mig. Vilken machokille! Vågar inte uppge sitt namn, vågar inte ringa/maila direkt (hur svårt är det egentligen att ta reda på ägaren till en bil när man har reg-numret??) och dessutom hota med farbror polisen! Hahaha, så typiskt svenne som det bara går!

SIF biter sig i svansen

I samband med dagens frukost läste jag Sif-tidningens version av blockaden mot den numera välkända salladsbaren Wild 'n Fresh i Götet. Kan säga att teet fastnade i halsen, och dessutom fick jag en ytterst oangenäm smak i munnen.

Sif-tidningen inleder med att skriva att ägaren till salladsbaren nu fått sina femton minuter i rampljuset och fortsätter senare med att upplysa läsaren att blockaden inte alls låg bakom ägarens beslut att avyttra verksamheten. Orsaken till detta var tvärtom att restaurangägaren haft "så många hjärn i elden". Det som stör mig absolut mest i detta är den totala avsaknaden från självkritik från fackets sida. Man utmålar sig som riddare som räddar stackars underbetalda i nöd, där ändamålet i kampen alltid helgar medlen. Författaren till artikeln skriver också (med hänvisning till en intervju med nån blockadnisse) att personalen inte visat någon entusiasm över att facket så hjältemodigt fört deras talan.

Jag tycker att det är bra att det finns kollektivavtal, det gör jag verkligen. Men, jag tycker att det är åt skogen att man använder sig av denna sorts metoder. Jag anser att man silar mygg och sväljer kameler. Det hade varit mer intressant att exampelvis se facket genomföra månadslånga blockader mot avenyns krogar och restauranger. Men nejdå.

Sif-tidningen skriver vidare att de (till skillnad från Hotell- och restaurangfacket???) väljer sina strider. Jag tycker att facket framstår som en organisation av ynkryggar. Att ge sig på en ung företagare i ett litet företag med några få anställda leder inte till någon respekt från mig. Det framstår bara som patetiskt och fegt att man genom att slå på någon mindre försöker vinna respekt hos den stora massan. Usch.

Sif-kan ta mitt (student)medlemskap och stoppa det någonstans där solen aldrig skiner. Att ansluta mig till nämnda fackförbund när examen är fixad är nu helt uteslutet. Dessutom anser jag att tvång är den sämsta metoden att nå dit man vill. Jag vidhåller, som jag gjort i tidigare inlägg, att individen själv har ett stort ansvar. Om man anser det viktigt kan man faktiskt välja en arbetsgivare med kollektivavtal!

Hjärnvägen

Häromdagen var jag på en riktigt intressant och väldigt bra föreläsare med en kille som varit personlig coach (inom personlig utveckling) lågnt innan ordet coach ens blivit ett buzzword. Killen snackade om hur man var tvungen att ta eget ansvar för att nå lycka och framgång och att man faktiskt kan ta sig dit av egen kraft. Han menade framförallt att det var onödigt att lägga enerigi på saker som man faktiskt inte kan påverka, det enda man kan påverka är faktiskt en själv. Så sant så att man blir tårögd.

Helt o-ödmjukt anser jag faktiskt att jag kommit ganska långt på vägen. Jag har alltid sagt (möjligen skrev jag det i genus-inlägget också) att varje individ har ett personligt ansvar för att ta sig dit man vill. Det går inte att i alla lägen skylla på att man har en kass chef exempelvis. Är chefen kass, så är han, det kan du inte ändra på. Packa ihop dina saker och gå vidare, om du inte verkligen har möjlighet att avsätta honom.

Visst, ibland är det säkert lättare sagt än gjort, men föreläsaren menade också att "Övning ger färdighet". Jag köper det också. Det jag känner att jag skulle vilja ta tag i med mig själv är att jag emellanåt retar upp mig på skitsaker. Att folk kommer sent, Västtrafik, dålig snöröjning, knäppskallar i trafiken, Västtrafik, företaget vi exjobbar på, Västtrafik, grannen med den svarta hunden, köer, Västtrafik... och så vidare. Att reta upp sig tar egentligen alldeles för mycket energi och innerst inne vet jag att jag bara borde släppa det. Ibland är det bara så svårt. Jag började övningen i går morse och retade faktiskt inte upp mig alls på att bussen var sen. Fortsatte under dagen med ett mycket (från min sida) pedagogiskt samtal med vår handledare - där jag inte retade upp mig ens en liten smula. Good Girl.

Fortsättningsvis ska jag verkligen försöka att inte reta upp mig. Jag behöver det!
Föreläsaren? Michael Södermalm.

En alldeles äkta skitmorgon

Fyfan vad jag är trött. Går tydligen inte att sova sammanhängande en hel natt. Dessutom höll idiotjävlarna till grannar på att flytta - efter klockan 22 igår. Som lök på laxen vaknade även mr H på ett alldeles särdeles ruttet humör imorse. Dålig kombo.

Jag fick stressa som en jagad gnu och hoppa över både dusch och fruktost, men inbillade mig att jag skulle kunna ta igen frullen på Espresso House innan jobbet. Där fick jag! Espresso House hade inte slagit upp portarna än, så nu sitter jag här på jobbet, lika jävla trött som igår, morgonsur och skithungrig. Var ska denna dag sluta? Under en spårvagn?